Hur en turk lurade mig att köpa grejer till överpris

Det här är hur de turkiska försäljarna lurade mig att köpa grejer till överpris, och varför jag föll i samma fälla om och om igen.

bazaar

Jag vet inte om du varit på en turkisk bazaar någon gång. Det är precis som man kan tänka sig. Folk. Grejer. Försäljare som ropar efter dig. Billigt. Billigt. Allmän kaos.
Och Turkiet är en Mecka för piratkopierade grejer. Helt laglöst.

Förr eller senare fastnar man på någon grej som man tror sig behöva, det finns självklart inga prislappar någonstans och så här går affären till.

  1. De frågar var man är ifrån och vad man söker efter/vill ha – om det inte är helt uppenbart
  2. De börjar genast packa upp, ta fram och visa upp produkten, och berättar om den höga kvalitén – allt medan de undviker prisdiskussionen
  3. Nu kommer priset – de tar i, ordentligt. Typ svenska priser!
  4. Nu börjar du pruta – Du kan tänka dig hälften eller kanske en tredjedel beroende på produkt.
  5. De kontrar med att byta produkt – Vill du bara betala det?! Men då har jag dom här grejerna…
    Du säger: Nej, det där vill jag inte ha.. Säljaren: Jaha, jag förstår. För dig.. Bästa priset xx Euro.

Och så här går det tills man enas om någonstans 50%-70% av utgångspriset och ditt utgångsbud.

Det stora tricket som säljaren gör är att fastställa ett högre pris när förhandlingarna börjar. Och så här går det till:

1. Prisankare

En prisankare är en psykologisk prispunkt som alla konsumenter har till olika produkter. Vissa säger att en skjorta kostar 350 kr, andra säger 900 kr – de har olika psykologiska priser. Men i de flestas hjärnor, så kostar bensinen fortfarande 10 kr/litern. Det är därför 14 kr/litern känns så djävla dyrt.

I detta fall, så vet de var vi är ifrån och vet ungefär vad vi är vana att betala för en liknande vara.

2. Bygger upp värdet

De bygger upp värdet av produkten genom att berätta om fördelarna (tyget, märket, osv)

3. Förflyttar ägarskapet

De visar hur produkten ser ut på dig, när du använder. (Känn, prova, testa, se)
Det fungerar, för att vi är mer motiverade att behålla grejer som vi äger – än att köpa nya grejer. Tänk bara på allt skit du äger och inte slänger iväg.

4. Villospår

Tänk dig! Vi står och tjorvar om priset på den bättre produkt och vad den är värt. All köparens energi går åt att få ner priset. Men säljaren har en usel produkt i lager som kostar precis det som köparen är villig betala – och han kan ju naturligtvis inte sälja den bättre till samma pris.
Köparen glömmer eller tänker inte på att villospåret är lika skyhögt prissatt som den varan som de prutar om.
Därigenom kan säljaren lyfta upp priset på köpesvaran och styra prissättningen.

Exempel: Jag ville köpa manchettknappar i silver och ville max betala 30 Euro – och de hade fula av stål precis för det priset. Jag ville köpa en ljusblå Hilfiger piké för 10 Euro och de hade någon kanariegul Ralph Laurén till precis det priset.

Sammanfattningsvis – jag lärde mig många läxor, som nog var värt mer än det överpris jag betalade i slutändan.

Kommentera artikeln

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *